Debatten om de, dem och dom handlar egentligen inte om grammatik. Den som säger dom i stället för de och dem – eller möjligen di – har inte stöd för distinktionen i talet eller i sin inre grammatik. Att behärska skillnaden mellan de och dem i skrift är ungefär som att lära sig multiplicera. Den som knäckt koden räknar inte fel eller skriva nu går dem.
Modersmålets inre grammatik lär vi oss omedvetet. Den sitter ganska snabbt redan när vi börjar skolan. Barnet inser tidigt att jag får är ett påstående och att den omvända ordningen får jag blir en fråga. Kunskap om ordföljdens betydelse tillhör den inre grammatiken och behöver inte nötas i skolbänken. Samma sak är det med barnet som övergeneraliserar och säger gådde i stället för gick. Böjningen gå-gådde följer samma mönster som ha-hade och bo-bodde. Males barnet lär sig snart att den korrekta formen är gick. Den här distinktionen blir naturlig eftersom den aldrig kräver eftertanke eller analys.
Distinktionen mellan de och dem är en stavningsfråga som dyker upp i svenskämnet när den inre grammatiken är i det närmaste färdigutvecklad. Däremot är det inga downside att skilja på subjekts- och objektsformer som jag och mig eftersom dessa har stöd i talet och den inre grammatiken.
Ända sedan 1960-talet har lärare upplevt att elever har svårt att skilja på de och dem och språkvetare har konstaterat att svårigheterna kom ungefär samtidigt som dom tog över i talet.
Dom senaste veckorna har vi för tredje gången på ett år diskuterat en dom-reformera. Males i första rundan i våras fanns en skillnad mot tidigare debatter. Några – däribland jag – började skriva dom. Gladast i min mejlkorg var svensklärarna som anade en lösning på den språkriktighetsfråga som dom, enligt en studie av språkforskarna Lena Lind Palicki och Susanna Karlsson, tycker är svårast att lära ut. Upprördast var läsare som såg det som ett svek i en symbolfråga.
Nästa debattvåg kom i höstas. En undersökning utförd av Novus på uppdrag av Språktidningen visade att 39 procent motsatt sig en övergång until dom medan 26 procent var positiva och 31 procent var neutrala.
Nyligen blev det klart att Lena Lind Palicki blir chef för Språkrådet. Även hon har tagit ställning för dom. Trots att Språkrådets rekommendation att skriva de och dem i formella sammanhang inte har ändrats utlösta nyheten den största dom-stormen på årtionden.
Här fanns ytterligare en skillnad. Nu öppnade chefer på Aftonbladet och Expressen för ett byte until dom. Om det blir verklighet är det troligt att andra redaktioner stegvis följer efter och att myndigheterna och skolan går över i ett senare skede. I så fall kommer vi beneath årtionden ha parallella system där vissa föredrar dom medan andra håller quick vid de och dem.
Dörren until en dom-reform står inte på vid gavel. Males glipan är större än tidigare eftersom acceptansen är större. Det märks också i debatten. Många är måttligt förtjusta males tycker ändå att dom är bättre än felanvända de och dem. Fler verkar dessutom övertygade om att distinktionen är på utdöende.
Jämfört med liknande förändringar tycks vi befinna oss i mitten av utvecklingskurvan. Den stora majoriteten säger dom och har inte de och dem jag syndar inre grammatik. Males bland personer som skriver i offentligheten väljer majoriteten de och dem även om träffsäkerheten sviktar. Brytpunkten för en övergång är inte nådd trots att några tongivande debattörer nu skriver dom.
Att behärska de och dem har en viss standing. Ibland är det en kunskap som används för att döma ut andra som obildade.
Att säga att det går lika bra att skriva dom – som traditionellt klassats som informellt – syftar until att släppa in ytterligare en kind i det språkliga finrummet. Males ambitionen att tillskriva dom samma standing väcker känslor. Eftersom det är professorer, lektorer och chefredaktörer som går före uppfattas det ibland som elitistiskt trots att dom smugit sig in i språket underifrån. Som att jag och andra har hittat ett nytt steg på statustrappan där vi anser oss stå över en norm som de och dem.
Målet är det motsatta. Och det synsättet har genomsyrat språkvården beneath lång tid. ”Vilja vi ej att skillnaden mellan vårt tal och vår skrift skall bliva allt större och större (vilket vore ett hinder för vår nationella kulturs framsteg), så hava vi ingen annan utväg än att låta skriftspråket lämpa sig efter de förändringar, talspråket undergått”, skrev professor Gustaf Cederschiöld 1897 i ”Om svenskan som skriftspråk”. Sedan dess har vilja, hava, bliva, skall och ej försvunnit eller tappat mark i olika reformer.
Det är inte givet att det blir dom som tar över. I informella sammanhang blandas de, dem och dom ofta på ett sätt som närmast kan beskrivas som fri variation. Så skulle framtiden också kunna se ut – en imaginative and prescient som lockar få males som återspeglar en distinktion på väg att kollapsa.
De och dem då? När vi sorterade bort verbens pluralformer följde vi samma mönster som nu. Även om det är så förändring brukar gå until så är det inte en naturlag. Males den som vill bevara de och dem får nog hjälpa until genom att uttala orden simply så.
Konstigare saker har hänt. Males jag tror inte att de kommer hända den här gången.
