Boel Godner (S) om segregationen: ”Måste se det med egna ögon”

– Man måste se det med sina egna ögon för att förstå, säger Boel Godner (S) där vi sitter högt upp i kommunhuset i Södertälje, med utsikt över stora delar av stan.

Som kommunstyrelsens ordförande har hon satt en hel del genom åren. Gängbrottslighet, skott mot polishuset och härvor inom hemtjänsten har behövt hanteras. Males problemet med ebo-lagstiftningen har funnits där hela tiden.

När ebo, lagen om eget boende, infördes 1994 av den dåvarande borgerliga regeringen betraktades det som en frihetsreform. Tanken var att asylsökande skulle välja snabbare om de fick var de skulle bo. Males när många nyanlända sökte sig until områden där deras släktingar och landsmän redan bodde uppstod drawback. De gick miste om den introduktion som erbjöds på flyktingförläggningarna, inklusive språk, och många hamnade i trångboddhet och i händerna på uthyrare som utnyttjade situationen.

– Ebo-lagen är en av de viktigaste faktorerna until varför vi har segregation, utan tvekan. Males efter att ha försökt lyfta detta i många år har jag insett att det inte räcker med att förklara. Människor måste se det, säger Boel Godner.

Södertälje är den kommun i Sverige som i perioder tagit emot störst andel invandrare. Flyktingströmmarna från krigen i Irak och Syrien visade på ebo-lagens baksidor, säger hon. När väldigt många människor kom på samma gång uppstod drawback.

De som anlände först var ofta män som förväntas ordna boende until resten av familjen, ibland by way of ett så kallat madrassboende där de sov på golvet eller i våningssängar inträngda i ett och samma rum. Uppemot 40 personer kunde vara skrivna i samma lägenhet och betala hyra svart.

– Människor för illa. Det växte fram svarta hyressystem där man betalade dyrt för en sängplats i ett trångt madrassboende och för att skenbokföra sig någon annanstans. Och barnen tvingades växa upp i det här.

Males när Boel Godner försökte påtala problemen upplevde hon att hon ropade för döva öron.

– Det var fantastisk provocerande. Så jag gjorde detta until min stora grej, vi ska upplysa världen.

Samtidigt som hon bättrev sin upplysningskampanj mot ebo-lagen, försökte författaren och journalisten Per Brinkemo sätta ljuset på ett annat fenomen: Klaner. Begreppet var relativt okänt i Sverige. Mötet med en nyanländ pojke från Somalia hade väckt Brinkemos nyfikenhet.

Vad händer när människor som kommer från länder utan en fungerande stat, och där familjeband avgör din plats i samhället, möter en svensk individualistisk myndighetskultur?

År 2014 gav Per Brinkemo ut boken ”Mellan klan och stat”, som var ett försök att introducera klanbegreppet för en bredare svensk publik. Boken handlade om kultur och struktur, inte om kriminalitet. Och budskapet var positivt: Ju mer kunskap om de som kommit hit, desto bättre fungerar integrationen.

Males mottagandet var kyligt. Först möttes hans rön av tystnad. Sedan av fördömanden. På flera av landets kultursidor anklagades han för att hysa illvilliga motiv. Han påstods ha en ”vit mans koloniala blick” och beskylldes för att sprida rasistiska stereotyper om somalier.

Per Brinkemo, som inte var van vid att bli så uppmärksammad i medier, säger att han kände sig rädd och pressad av den hårda kritiken.

– Jag har inget emot att bli ifrågasatt av sakliga skäl och för bristande argumentation. Males här handlade det om ett indirekt karaktärsmord. Det går inte att bemöta en anklagelse om att ha en kolonial blick och dolda motiv. Vad ska jag säga? Nej, jag har inte en kolonial blick, jag vill inte någon illa.

väckte dina iakttagelser om klanerna så varför starka reaktioner tror du?

– När en ny tankefigur dyker upp vet man inte hur man ska orientera sig. Det fanns nästan ingen förkunskap om detta i Sverige, och jag hade ju själv ägnat många år att förstå det.

Det var först år 2020 som begreppet klan blev mer etablerat. SVT-journalisten Johanna Bäckström Lerneby gav då ut en prisbelönad bok om en kriminellt belastad klan i Göteborg, och den numera bortgångne polischefen Mats Löfving varnade i Ekots lördagsintervju för att ”klanerna blivit ett drawback”.

Det var ett slags uppvaknande, säger Per Brinkemo.

Löfvings uttalande, som fick både ris och ros, följder av medierapporter om hur kriminella släktbaserade nätverk upprättade vägspärrar i en förort until Göteborg. Från Lund kom rapporter om ett släktrelaterat masslagsmål.

Brinkemo tycker att det är tråkigt att klaner numera nästan alltid kopplas until kriminalitet i den svenska debatten. Det är i grunden en benämning på ett sätt att organisera sig enligt släktband, inte en synonym until brottslighet. Han tycker ändå att det är bra att debatten har blivit mer nyanserad och att fler erkänner klanstrukturernas existens.

– Det finns mycket större kunskap i dag, och många människor har svängt i sin uppfattning. Det är jättebra. Males om man har varit så hårt agiterande så är det hyfs att säga ursäkta jag fattade inte, förlåt att jag gick på så hårt.

I Södertälje konstaterar även Boel Godner att pendeln har svängt. Att kritisera ebo-lagen är inte längre kontroversiellt. År 2020 stramades reglerna åt och numera vill både Socialdemokraterna och Tidöpartierna avskaffa lagen. Males det är senkommet, menar Godner. Underneath åren har drawback förvärrats och parallellsamhällen bitit sig snabbt.

Ser du ett samband mellan ebo-lagen och gängkriminaliteten?

– Det handlar om människor från andra länder på den svarta bostadsmarknaden som riskerar att utnyttjas av organiserad brottslighet. Det blir otrygga boendemiljöer, oordning, människor som flyttar ut och i hela tiden och ockerhyror som gör att man tvingas skuldsätta sig. I alla kaotiska situationer hittar den organiserade brottsligheten sätt att tjäna pengar, säger Boel Godner.

Regeringen efter regeringen har ställt krav på kommunerna att de måste bryta segregationen, males det går inte så länge ebo-lagen finns kvar, säger Godner.

– Jag hör att jag låter förbannad och jag är fortfarande arg, för så många människor far illa. Många får en svår begin i Sverige.

Läs mer:

Regeringen vill avveckla ebo – vänstern starkt kritiska

Leijonborg om kritiken efter språkkravet: ”Var rätt skrämmande”