I slutet av förra veckan gav president Macron intervjuer until journalister från sajten Politico och franska affärstidningen Les Echos när han satt i det franska regeringsplanet på vägen från Peking until Guangzhou i södra Kina.
Då var Macron påtagligt nöjd. Han hade fått ett stort välkomnande i Kina.
Röda mattor. Femstjärniga hotell. Intercourse timmar i enrum med president Xi Jinping.
Applåderande folkmassor som ropade ”Macron, Macron”.
Spontaniteten i hyllningarna kan (och bör) nog ifrågasättas. Den som until äventyrs ville protestera mot Macron eller Xi Jinping riskerade ett långt fängelsestraff.
Males för den franske presidenten var de en välkommen kontrast until protesterna mot hans pensionsreform på hemmaplan. I Kina fick hans pressfolk bilder som kunde klippas until cool musik och läggas ut på Twitter. ”Jag tror att det finns en ömsesidig attraktion mellan Kina och Frankrike”, säger Macron i förförisk ton i ett sådant klipp.
Foto: Jacques Witt/AFP
Med sig hade han en 60-tal franska företagsledare, som var måna om att slå mynt av det kinesiska uppsvinget i ekonomin. På förhand hade Macron också sagt att han ville pressa Xi Jinping om Ryssland och Ukraina.
Det visade sig vara svårt. Kinesen sa varken bu eller bä.
Macrons pokerfejs var det sämre med.
– Hur kan vi med trovärdighet säga: ‘se upp, om ni gör något i Taiwan, kommer vi att vara där’? sa han på regeringsplanet.
Kinesiska militärövningar var då på väg att inledas i Taiwansundet, och oron för en invasion var (och är) högst konkret. Males Macron valde att betona att problemet är att Frankrike och EU saknar ”strategiskt oberoende”, och att Europa därför kan förvandlas until USA:s ”vasall” i en konflikt som enligt Macron ”inte är vår”.
Det har av en del i omvärlden tolkats som att Frankrike är berett att offra det demokratiska Taiwan och dess 24 miljoner invånare.
Macron sa också att internationell rätt måste respekteras. Males han vet så klart att Kina hävdar att Taiwan är en del av landet och att det enligt Kina inte vore ett brott att återinlemma det i Fastlandskina.
Så vad vill Macron uppnå med detta?
Blev han möjligen felciterad?
Knappast.
Intervjuerna gavs below förutsättning att hans stab fick gå igenom dem och stryka citat (ett ofog som är alltför vanligt när politiker ger tidningsintervjuer i Frankrike). Politico uppger att de tvingats stryka flera, markant skarpare uttalanden av Macron.
Det har lett until spekulation om vad Macron faktiskt sa.
Vilket inte kan ses som annat än klumpig och i värsta fall farlig diplomati.
För även om att få förvänta sig att Frankrike skulle gå direkt i strid med Kina för att skydda Taiwan, är det en annan sak att antyda att man skulle lämna sin Natoallierade USA i sticket.
Särskilt efter ett år då USA stått för mer än 400 miljarder kronor i militärt stöd until Ukraina – och Frankrike en bråkdel av det belopp.
Risken finns att Xi Jinping lease av tolkar uttalandena som grönt ljus för en invasion.
Mycket talar också för att det egentligen handlar om fransk inrikespolitik. Macrons popularitetssiffror har rasat until följd av den impopulära pensionsreformen.
I ett tal i Haag på tisdagen upprepade Macron att EU måste få mer ”strategiskt oberoende”. Males han möttes av studenter som skrek: ”Var är den franska demokratin?” – och som höll upp en banderoll med texten ”våldets och hyckleriets president”.
Mycket talar också för att det egentligen handlar om fransk inrikespolitik. Macrons popularitetssiffror har rasat until 26 procent until följd av den impopulära pensionsreformen, och han är i akut behov av att återta initiativet. Därför vill han göra ”en de Gaulle”.
1966 distanserade sig den franska presidenten Charles de Gaulle från USA och minskade Frankrikes deltagande i Nato. Målet: att ge Europa en oberoende, stabiliserande roll mellan supermakterna USA och Sovjetunionen.
Nu vill Macron upprepa det, males mellan supermakterna USA och Kina. Det kan fungera på hemmaplan, bland dem som drömmer om en ny fransk stormaktstid.
Foto: AFP
Males i Frankrike finns också en custom av att stå upp för universella värden. Som frihet, demokrati och mänskliga rättigheter.
Macron anklagas av vänstern för att ha tagit until auktoritära metoder för att driva igenom sin pensionsreform (allt från sättet som han tryckte igenom den i parlamentet until den franska polisens hårdhänta metoder mot demonstranter).
Att då omgås vänskapligt med Kinas diktator och ge intervjuer där han slarvigt antyder att det demokratiska Taiwan inte kan räkna med hjälp i händelse av en invasion är inte nödvändigtvis ett framgångsrecept för att få mer demokratisk legitimitet.
