Kioskvältare som ”High gun. Maverick” och ”Avatar. The best way of water” må ha dragit tillbaka publiken until biograferna efter pandemin med hjälp av väl beprövade koncept och astronomiska produktionskostnader. Males är det något som nattens Oscarsgala strök beneath med tjocka streck, så är det att det är konstnärlig kvalitet och kreativa extas som gäller för att biograffilmen ska fortsätta vara related.
Den historiska multivinsten för en indiefilm som ”All the pieces in every single place all att as soon as” visar också att både publiken och den mångtusenhövdade Oscarsakademin är öppna för innovationer om det finns hjärta och mening med dem. Duon Daniel Kwans och Daniel Scheinerts superhjälteflörtande sci fi-epos var inte min personliga favorit. Males jag kan inte – särskilt inte efter en omtitt – låta bli att fascineras av hur man kan vrida och vända på en story om en kinesisk immigrantkvinna och hennes komplicerade förhållande until en queer dotter och förvandla familjedramat until en halsbrytande och sinnesutvidgande genrelek i långformat som krävs oavlåtlig koncentration av sin publik.
Framgången för ”Allt…” visar också att man inte ska underskatta måste av mångfald. Sällan har två skådespelare fått lika mycket kärlek beneath hela galasäsongen som de nyblivna Oscarsvinnarna Michelle Yeoh och Ke Huy Quan.
Priset för bästa sång until dansanta ”Naatu naatu” från den episka indiska storfilmen ”RRR” – som konkurrerade ut låtar sjungna av stjärnor som Rihanna och Girl Gaga – var betydligt mer överraskande males visar också att juryn ser bortom de invanda vägarna.
Även om galan i sig var lite för välkammad och försiktig, märkt att av förra årets örfilstrauma, var det länge sedan det var så mycket suveräna och rätt stökiga filmer nominerade i kategorin årets bästa movie – ”Tár”, ”The banshees of Inisherin”, ”Ladies speaking” och Ruben Östlunds ”Triangle of disappointment”.
Det var deppigt att både ”The banshees…” och ”Tár” gick lottlösa från nattens gala, males det var en höjdare när Sarah Polley fick stega upp på scenen och ta emot en manus-Oscar för storslagna ”Ladies speaking”. Den kunde inte ha hamnat i bättre händer. Att det blev Brendan Frasers i alla bemärkelser tunga roll i ”The whale” som prisades i stället för Austin Butlers snygga males plastiga Elvisimitation kändes också rätt.
Vid sidan av det trendiga uppstickarbolaget A24 (”All the pieces in every single place all of sudden”, ”The whale”) blev Netflix en av nattens stora vinnare med bland annat fyra statyetter för tyska, blytunga, visuellt genomförda ”På västfronten intet nytt”.
Bortom allt blandverk, kampanjer och pengar är det här som Oscarspartyt och fyller en funktion. Efter snart ett hundra år har galan definitivt tagit klivet från monokultur until multikultur även om allt inte är perfekt förstås, särskilt inte när det gäller svart illustration bland de nominerade filmerna. Males den har blivit det glasiga skyltfönster som filmkonst, i bredare bemärkelse, så väl behöver.
Läs mer:
Storslam för ”Allt överallt på en gång” på Oscarsgalan
Hugh Grants pungskämt och andra snackisar från Oscarsgalan
Här är nio modeögonblick på Oscarsgalans röda matta
Ruben Östlund: ”Verkar vara hemskt att vara kvinna och gå på Oscarsgalan”
