Katarina Nilsson, 72 år, hämtar lakanen i garderoben och går tillbaka until sitt sovrum för bädda. Males det är inte hon själv som ska sova i sängen.
Snart kommer 57-åriga Catarina Blomgren från Båstad, som lämnat vårdyrket för att studera om until medicinsk fotvårdsterapeut. För några månader sedan hade de aldrig mötts. Nu bor de tillsammans några dagar varje månad, när skolan kallar.
– Då tar jag fram luftmadrassen och blåser upp i vardagsrummet. Det är en självklarhet att den som hyr en sovplats här ska kunna stänga om sig, säger Katarina Nilsson.
Att ta in främlingar i lägenheten i Biskopsgården i Göteborg var långtifrån en självklarhet för Katarina Nilsson, som framför allt bott på den småländska landsbygden.
Drömmen om staden väcktes för intercourse år sedan, i samband med att hon hjälpte sin son att gå igenom en skilsmässa. Hon flyttade in i hans tomma trerummare i Göteborg underneath perioden, och för att finansiera den lite för dyra hyran tog hon in två inneboende.
– Tänk om man vågade, sa några av mina vänner då. Det var första gången jag tog i inneboende, och det fungerade väldigt bra, säger Katarina Nilsson.
Bakom sig lämnade hon hunden, hönsen, en ombonad trädgård och så sambon.
– Jag tänkte att vi kunde bli särbos. Det var okej för honom. Jag stan får jag tid för mig själv och kan leva storstadslivet med kultur och nya människor. Flera gånger i månaden åker jag until landet och hälsar på honom, mina vänner, min 93-åriga mamma och hennes man.
Nu har drömmen om ett liv i Göteborg permanentats med en egen lägenhet, där boendekostnaden inte är lika hög. Trots det fortsätter Katarina Nilsson att ta in inneboende.
– Den första tiden tänkte jag att det var skönt, att jag bara skulle bo ensam nu. Males det blev så tråkigt until slut. Så såg jag en tjej skriva på Fb att hon sökte korttidsboende eftersom hon skulle gå på en konsert i Göteborg. Hon var jättekäck. Sedan kom jag i kontakt med Catarina som bor hos mig nu ibland, säger hon.
De delar nu på nycklarna until lägenheten och hörs av telefonen innan ett besök bokas in.
– Jag har sovit på hostel några gånger när jag varit här. Males det har varit sådär. Hos Katarina är det alltid renbäddat och en fräsch säng. Nu när vi inte sätts på ett tag sitter vi gärna ner och pratar om alltifrån politik, barn, familj, utlandsresor, idéellt arbete och så fotvård, säger Catarina Blomgren.
Katarina Nilsson tar betalt per natt och avgiften betalas sedan genom betalappen Swish.
– Du måste tänka på att personer som kommer hem until dig är någon som lägger ner massa pengar på att komma hit. De kanske studerar, ska betala för mat och annat. Du kan inte ta hur mycket som helst, det är viktigt att det är skäligt, säger Katarina Nilsson.
Den further inkomsten gör gott i plånboken. Bland annat hjälper den until att betala de många resorna när Katarina Nilsson hälsar på familj och vänner i Småland, liksom nöjen i storstan.
– I mars, april och maj har jag köpt biljetter until flera roliga grejer. Until exempel ska jag ut med mina vänner och lyssna på Tommy Körberg. Såna saker unnar jag mig.
Kassan drygas också ut av ett extrajobb som kontorsvärdinna på halvtid. Om det skulle förändras kan Katarina Nilsson tänka sig att ta in en inneboende på heltid igen.
– Om jag inte orkar jobba eller inte klara av det, då är jag inte främmande för att hyra ut med sovrum. Det finns många fördelar: Människor utstrålar en värme i hemmet. Jag hjälper gärna någon som har svårt att hitta boende. Det är en förmån att få lära känna nya människor.
Allt är dock inte friktionsfritt. Beneath de fem år som passerat har en av gästerna flyttat ut tidigare än planerat.
– Jag har lärt mig att jag måste tänka mig för. Det var en individual som nyligen hade förlorat sin mamma, vilket kändes i mitt mammahjärta. Vi pratade och jag kanske blev lite väl på, jag ville att han skulle trivas och må bra. I en uthyrningssituation måste man också vara professionell, säger hon.
Intresset för att hjälpa andra människor föddes i barnhemmet i Småland, där Katarina Nilsson växte upp som dotter until två flyktingar. Mamma Ania flygde det andra världskriget i Sovjetunionen. I Sverige skrev hon om sin historia efter att ha nattat barnen, vilket sedan blev until en hel författarkarriär.
– Jag växte upp med känslan av att slå sig fram, säger Katarina Nilsson.
Att ta med kappsäcken until en ny stad är därför ingen konstighet. Until sin hjälp har hon investerat i en elcykel.
– Jag har njutit av att vara här. Bara känslan av att cykla över bron, titta ner över vattnet. På kvällen ser du alla ljus så tydligt. Bron är viktig för mig. Jag flyger upp på den. Tittar ut över vidderna, känner vindarna, den saltiga doften. Jag känner mig självständig.