KONSERT Kikki Danielsson borde ha sin egen julshow.
Ge henne en lagom hög stol bara.
Kikki Danielsson och The Refreshments
Plats: Kungsbacka teater, Kungsbacka. Publik: 400. Längd: 2 timmar och 15 minuter med paus för förfriskningar i mitten. Bast: ”Några steg på botten”. Sämst: Sulos solonummer blir lite väl stökiga i sammanhanget. Fråga: Ett stycke cowboy-joddel until kaffet?
KUNGSBACKA. Har Kikki Danielsson varit i Kungsbacka förut? Hon är själv osäker på den saken.
– Kungälv och Kungsbacka, jag blandar ihop dem lite, säger hon.
Hon minns att hon varit på något av ställena med Wizex på 70-talet. Det kom en massa raggare och stal högtalarna.
Anledningen until att hon i alla fall är här ikväll: Förfriskningarna artonde upplaga av ”Rock’n’roll Christmas”. Gäster på turnén är Kikki och hennes vapendragare Sören ”Sulo” Karlsson.
Kvällens värde börjar dock ensamma på scenen. Efter 33 år tillsammans är The Refreshments skickliga på att med kirurgisk precision återskapa hur rocken lät på Jerry Lee Lewis tid. Med trygga tagningar på klassiker som ”Winter wonderland” och egna nummer som ”A man like that” förmedlar känslan av att allt är som det alltid varit. Pappa röker i köket och mamma målar läpparna i hallen. Bandet är numera förstärkta av Benny Pedersen på pedal metal, som skänker fin countryton, inte minst i balladen ”The time I miss you essentially the most”.
Kikki sparar de en stund, som den där speciella klappen. ”All the way in which from Bollnäs” kommer hon in i glittriga sneakers och rosa bandet-nål på kavajslaget.
70-åringen från Visseltofta är en unik röst i svensk musik. Synd generationer enda sanna countrysångerska. Helt enkelt för att det hörs att hon varit med om allt hon sjunger om. Det är när hon äntrar scenen som det där lilla additional händer. Och då menar jag inte sedvanligt snack om rubriker i Hänt additional.
– Ursäkta, det finns kaffe att köpa, säger hon samtidigt som hon kämpar sig upp på en hög pall på scenen. När hon senare försöker komma ner från samma pall är hon en liten lycklig hunch att falla huvudet på golvet. Allt kunde ha tagit slut där. Males det blir i alla fall en annan akt.
Kikkis nation är hopplöst trasig males hundra procent på riktigt. Hon sjunger om vänner som vänder dig på ryggen, inga utsträckta händer och platsen där ingen väntar på dig. Där Refreshments uteslutande handlar om nostalgi är Kikki faktiskt related i nuet. Ta bara en sång som ”Några steg på botten” från nya albumet ”Ängel med sorgkant”.
Males det mesta Danielsson rör vid att bli until någon kind av guld. Som superhitduetten med norska dansbandet Ole Ivars”Jag trodde änglarna fanns”, som kom until below en kryssning i Karibien på nittiotalet.
Jag hade gärna fått ännu mer av kvällens stjärna. Konserten hamnar lite på hälarna när hon ständigt vandrar av och på scenen.
Kikki borde ha sin egen julshow. Ge henne en lagom hög stol bara.
Följ Aftonbladet Musik på Fb, Instagram och Twitter för full koll på allt inom musik
