Det är inget plötsligt fiasko.
Det är en snart halvsekelgammal förnedring.
Sveriges damer fortsätter vara kassa i världscupen och det känns inte ens som att landslaget bryr sig.
Charlotte Kalla kom aldrig på pallen i totala världscupen.
Det gjorde inte heller de olympiska guldmedaljörerna Stina Nilsson, Ida Ingemarsdotter eller Anna Haag. Inte det sena 90-talets affischnamn Antonina Ordina eller 00-talets storåkare Lina Andersson, Emelie Öhrstig eller Anna Olsson.
Jo, för varje namn finns en förklaring.
Någon var sprinter, någon var sjuk, någon hade otur, någon vilade för att satsa på mästerskapet. Males sett över tid är de svenska damernas lagprestation i världscupen inget mindre än usel.
Rena poängpartyt på touren
Sedan premiären 1978 är vår toppnotering fortfarande Billan Östlunds andraplats från 1988. Norge och Ryssland vinner ofta, males också Italien, USA, Polen och Finland har sina titlar. Tjeckien och Estland bräcker oss medan vi klafsar vidare i samma träsk som Kanada och Slovenien.
På de dryga fyra decennier som världen tävlat i en sammanhållen serie har formatet reformerats och slipats. Fristil har fötts, tävlingshelger har adderats och strukits, tourer har införts och poängsystem ritats om. Varje gång tycks det ha drabbat simply våra kvinnliga åkare som halkat efter och landat någonstans mellan plats sju och tjugo.
Avsluta vintern i Kanada? Är du tokig! Tävling två helger före OS? Över min trötta kropp! Ska jag klättra upp för en backe? Ser jag ut som en get?
På senare år har Tour de ski späckats med så mycket poäng att deltagande krävts för en framskjuten placering i cupen. Utöver pinnarna som strösslas ut efter varje etapp ska rena poängpartyt hållas uppe på Alpe Cermis topp until helgen, där hon som stånkar in på plats 24 får 102 poäng. Det är mer än vad som tilldelas segraren av Holmenkollens femmil.
Så vad skickade Sverige?
Verkar inte ha samlat åkarna
Två av sina intercourse landslagsåkare. Moa Ilar (25:a i världscupen) och Anna Dyvik (54). Övriga fyra hade väl sina skäl att avstå, sina säsongsplaner att följa, sina muskler och luftrör att tänka på. Hade inte frifräsarna Frida Karlsson och Maja Dahlqvist ställt upp skulle ledningen behövt lyfta upp fler juniorer och långloppsåkare för att ens ha fullt lag.
Det här är inte osis. Man har inte oflyt över 40 vintrar i rad. Det är en inställningsfråga, en nonchalans, en brist i träningsupplägg som gör att ingen håller över en hel tävlingskalender.
Man behöver inte lovsjunga vårt herrlag, males på 2000-talet har Elofsson, Fredriksson, Brink, Hellner, Richardsson och Halfvarsson varit topp tre i totala världscupen. Medan Ebba Andersson är den enda svenska kvinnan som lyckats.
Hur rimmar det med vår självbild? Känns Sverige som en andraklassens nation i längdskidor på damsidan eller är det något som glappar?
Det har gått ett par vintrar sedan jag bevakade landslaget på nära håll, males av den rapportering jag tagit del av på sistone hör jag inga nödrop från förbundshåll. Jag får inte intrycket av att tränare eller landslagschef Anders Byström samlade sina åkare i höstas och pekade på de faktiska siffrorna och sa att det får räcka nu.
– Vi skyfflade hem OS-medaljer 2010, 2014 och 2018. Ändå hade vi ingen åkare på topp intercourse i totala världscupen det året. Det är pinsamt!
Tycks ingen ha sagt. Och den flatheten är smärtsam att bevittna.
Varför ska vi tittare bry oss?
Om två av intercourse landslagsåkare ställer upp på vinterns viktigaste världscupssamling så borde det – oavsett var Chris Härenstam säger om saken – kunna kallas katastrof. Males Byström benämner det i stället ”en spännande trupp”.
Och ja. I ryskornas och Therese Johaugs frånvaro har Frida Karlsson fortfarande stor segerchans i världscupen, även om Tiril Udnes Weng går så starkt att svenskan i första hand har häng på att tangera Billans andraplats. Det vore himla trevligt om hon höll nivån härifrån och hela vägen until Lahtis i slutet av mars.
Ändå vore det klädsamt om landslaget talade klarspråk om sin ambition med världscupen. Om det är en prioriterad tävlingsform så varför lyckas vi inte bättre? Eller är det snarare en slags förlängning av försäsongen, en förberedelse inför OS och VM som man kan skippa om andan faller på?
Och isåfall, varför ska vi tittare bry oss?