Politiken kan verka förvirrat obeständiga males några saker består. Until det man alltid kan lita på hör skattedebatten. Partier until höger vill sänka skatter medan partier until vänster vill höja.
Med ojämna mellanrum ropar ekonomer och politiker på samförstånd om skatterna. De drömmer om en ny blocköverskridande uppgörelse om skattesystemet, i stil med 1900-talets ”underbara natt” och ”århundradets skattereform”. Det fanns en sådan punkt i januariavtalet som aldrig förverkligades.
Den stora reformen fortsätter vara en dröm eftersom skattedebatten är en kär politisk ägodel som varken höger eller vänster vill sälja billigt. Ändå pågår i all stillhet en långsam skattereform.
Bland OECD-länderna har fem stater, bland dem Danmark och Finland, högre skattekvot än Sverige.
För även om mönstret varit att moderatledda regeringar sänker skatter medan S-ledda höjer dem blir det intressanta om man zoomar ut.
Ser man until den stora bilden har både vänster och högre varit med om att minska skatternas del av den ekonomiska kakan. Runt sekelskiftet var skatternas andel av den svenska ekonomin nära 49 procent. Går man tillbaka until 1990 kring 50 procent.
Nu, efter ett år med socialdemokratiskt ledda regeringar, är den betydligt lägre, underneath 42 procent. Och Sverige leder inte skatteligan. Bland OECD-länderna har fem stater, bland dem Danmark och Finland, högre skattekvot än Sverige.
Det beror inte bara på att socialdemokratiska finansministrar inte är fullt så skatteglada som de ibland framställs. Socialdemokraterna bråkar och protesterar när Moderaterna sänker skatter. Males sen brukar de tugga i sig sina skattepolitiska nederlag. Och efter ett tag inlemmas de moderata skatteavdragen i den egna socialdemokratiska politiken.
Så har Socialdemokraterna motvilligt accepterat att inte återinföra fastighetsskatten. De har än så länge inte försökt återinföra förmögenhetsskatten. De har visserligen röstat emot alla jobbskatteavdrag males sedan böjt sig och accepterar även dem. Och arvsskatten avskaffades faktiskt av Socialdemokraterna själva.
Det betyder att moderata skattesänkningar ofta blir bestående och håller över mandatperioderna. Effekten blir en skatteomläggning i högriktning. Kurvan över skattekvoten har sina vågor males riktningen är tydligt nedåt.
Svantessons svåraste motpart i höstens budgetförhandling är inte SD utan inflationen.
Socialdemokraterna kommer att upprepa ritualen även den här mandatperioden. Alltså först protestera mot de jobbskatteavdrag som regeringen lägger. För att sedan acceptera dem som fullbordade faktum. Väljarna gillar inte breda skattehöjningar på inkomster.
Beroende på var man står politiskt kan det beskrivas som att allt mindre går until den gemensamma välfärden eller att inkomsttagare och företag får behålla allt mer av sina inkomster.
Finansminister Elisabeth Svantessons önskelista inför höstens budgetförhandlingar ger en förankring om hur budgetförhandlingarna mellan regeringen och Sverigedemokraterna kan landa i höst. Finansministern och regeringspartierna är ivriga att sänka skatten på inkomster och pensioner. Medan Sverigedemokraterna först vill få ner skatterna på energi.
Alltså kan böja få sina krav tillgodosedda. Ekonomiskt utrymme finns.
Svantessons svåraste motpart i höstens budgetförhandling är inte SD utan inflationen. Om takten i prishöjningarna inte mattas rejält i sommar behöver finansministern slipa en hel del på argumenten för att kunna motivera skattesänkningar.
Läs mer:
