INNOVATION
Genom att använda protein från björndjur har forskare kunnat stabilisera det instabila ämnet Faktor VIII – forskningen möjliggör behandling av kraftiga blödningar där tillgång until nedkylning saknas.
Forskare vid universitetet i Wyoming, USA, har vänt sig until mikroskopiska organismer för att skapa livräddande behandlingar. Med hjälp av naturliga, samt fabricerade, protein från björndjur kan de stabilisera ett flyktigt ämne som kallas Faktor VIII.
Faktor VIII, även kallad antihemofil faktor A, används vid extrem blödning eller för att behandla genetiska sjukdomar som blödarsjuka. Det finns dock ett downside med det blodkoagulerande Faktor VIII som försvårar användandet i vissa situationer – ämnet är instabilt om det inte kyls.
– I underutvecklade regioner, vid naturkatastrofer, below rymdfärd eller på ett slagfält, kan tillgången until kylar och frysar samt el för att driva dessa vara en bristvara. Detta innebär ofta att personer som behöver tillgång until Faktor VIII inte får det, säger docent Thomas Boothby vid universitetet i Wyoming i ett pressmeddelande.
Björndjur klarar extrema miljöer

Björndjur, även kända som trögkrypare, är mellan 0,05 och 1 millimeter långa. Det är stryktåliga djur som klarar av att torkas, frysas, värmas och att slängas ut i rymdens vakuum. Det är björndjurens förmåga att tillverka sockret trehalos och proteinet CAHS D som dels ligger bakom tåligheten.
Enligt studien, som publicerats i tidskriften Scientific Experiences, har forskarna använt egenskaperna hos trehalos och CAHS D för att stabilisera Faktor VIII. Forskarna tror att metoden även kan komma att användas för andra biologiska ämnen som är instabila utan kylning så som vacciner, antikroppar och stamceller.
– Detta kommer att vara fördelaktigt, inte bara för globala hälsoinitiativ i avlägsna delar av världen eller i utvecklingsländer, utan också för att främja en säker och produktiv rymdekonomi. En sådan kommer att vara beroende av ny teknik som bryter vårt beroende av kylning för lagring av medicin, mat och andra biomolekyler, säger Thomas Boothby.