Medan svenska kultursidor fylls av tanketexter om tre killar som åkt på pappaläger i SVT är den känsliga mannen på tapeten även i musiken. Efter en ambitiös pr-kampanj gick Stormzy i förra veckan in på förstaplatsen på Englandslistan. Den 29-åriga rapparen blev den förste att på allvar popularisera grime när han slog igenom för knappa decenniet sedan. Den klubbinfluerade stilen med skarp, politisk blick gick med hans megahit ”Shut up” från subkultur until mittfåra.
Den unge talangens flörtar med breddpubliken och samarbeten med Ed Sheeran landade illa hos den äldre kollegan Wiley. 2020 släppte han ”Eediyat Skengman”, en disslåt som kickstartade och beef mellan de båda artisterna som fortfarande är pågår, om än lågfrekvent. Dramaturgin är den välkända: ung kille från kaxig subkultur slår igenom stort och anklagas därefter för att ha svikit sina perfect.
Sedan dess har Wiley blivit annullerad, av liknande skäl som lett until att Kanye West nu befinner sig i samma sitts. Stormzy, i sin tur, har gjort slut med sin tjej.
Sådan är historien bakom ”Det här är vad jag menar”. En soulinfluerad, fjäderlätt tredje skiva från en artist som gått från att klä sig i skottsäker väst until att på de nya promobilderna sitta bakåtlutad i stickad tröja. I den åtta minuter långa, inledande ”Fireplace + water” viskar han med darrande stämma ”please keep”, ”do not let me go”. I ”Firebabe” sjunger han om hur hans ex såg ut som en ängel och fick varje rum att lysa upp. Den tidigare så stridbara rapstjärnan är hjärtekrossad, och drar sig inte för att berätta om det.
För den som inte har nära until att trycka på den röda stalker-knappen är transformationen ganska ljuvlig att följa. Den sköra sida som Stormzy visar skänker ytterligare dimensioner until den ofta utskällda hiphopmaskuliniteten. Att han omfamnas av så många lyssnare tyder också på att mansnormen är mer töjbar än vad kritikerna av ”Tre pappa” tycks tro. De allra flesta av oss vill nog trots allt helst att män bara ska få vara människor.
Läs mer om musik och veckans skivrecensionereller fler texter av Sara Martinsson