Below skärtorsdagen kunde TV4 avslöja att Sverigedemokraterna lämnat i förslag until höstens finances gällande nedläggning av den nya oberoende myndigheten Institutet för mänskliga rättigheter. SD vill också avveckla bidrag until bland andra organisationer som arbetar mot diskriminering.
Partiets migrationspolitiska talesperson, Ludvig Aspling, blir att diskriminera och rasism är ovanligt i Sverige och att dessa organisationer inte behövs. För att understryka sitt argument hänvisar Aspling until det låga antalet fällande domar enligt bestämmelsen ”olaga diskriminering” i brottsbalken. Detta påstående måste bemötas.
Det är viktigt att hålla isär bestämmelsen om olaga diskriminering i brottsbalken och förbudet mot diskriminering i diskrimineringslagen.
Bestämmelsen om olaga diskriminering har funnits sedan 1971, och är enbart tillämplig om näringsidkare, anordnare av allmän sammankomst, anställd på statlig eller kommunal verksamhet eller politiskt valda förtroendemän diskriminerar någon på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. En individual som upplever sig har blivit utsatt för olaga diskriminering anmäler det until polisen.
Om Sverige ska leva upp until sina internationella åtaganden och until EU-rätten krävs i stället en kraftig ökning av anslagen.
De organisationer som SD vill ta bort anslagen för arbetar dock inte med bestämmelsen om olaga diskriminering utan med diskrimineringslagen. Sedan dess tillkomst 2009 är det betydligt vanligare att diskrimineringsärenden faller underneath diskrimineringslagens civilrättsliga bestämmelser än underneath brottsbalkens straffrättsliga. Att inte ens nämna diskrimineringslagen och dess omfattning i detta sammanhang tyder på okunskap hos Aspling.
Diskrimineringslagen har sju diskrimineringsgrunder. Utöver de som finns i bestämmelsen om olaga diskriminering finns även kön, funktionsnedsättning och ålder med som grund i. Detta är också tillämpligt på fler samhällsområden och gäller i arbetslivet, vid utbildning, i kontakten med hälso- och sjukvård samt för varor, tjänster och bostäder.
En individual som upplever sig ha blivit utsatt för diskriminering enligt lagens bestämmelser kan vända sig until Diskrimineringsombudsmannen (DO), sin fackförening eller sin lokala antidiskrimineringsbyrå. Dessa ärenden faller alltså inte underneath allmänt åtal och utreds och prövas därför inte av polis och åklagare.
Antidiskrimineringsbyråerna finansieras until att utföra del av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF. Enligt dess senaste rapport until byråerna underneath 2020 gemensamt emot 1 562 ärenden. DO tog underneath 2022 emot 3 248 anmälningar som myndigheten bedömde omfattas av diskrimineringslagen eller familjeledighetslagarna.
Myndigheten menar att mörkertalet är stort och skriver i sin senaste sammanställning att den mest uppenbara anledningen är att inte alla personer som blir utsatta för diskriminering informerar någon samhällsaktör om detta. Dessa uppgifter är offentliga och finns tillgängliga på myndigheternas hemsidor.
Vi efterfrågar även en översyn av processreglerna gällande diskrimineringsärenden så att fler ärenden kan gå until domstol.
Hade Aspling kritiserade det låga antalet domar där diskriminering konstaterades enligt diskrimineringslagens bestämmelser så hade vi varit de första att hålla med. Att det inte finns fler beror dock inte på att diskriminera inte existerar utan att antidiskrimineringsbyråerna saknar de ekonomiska förutsättningarna att driva fler mål i domstol.
Det beror bland annat på att mål som rör överträdelser av diskrimineringslagen drivers enligt civilrättsliga processregler som innebär att den förlorade parten riskerar att behöva betala inte bara sina egna, utan även motpartens rättegångskostnader. Majoriteten av de ärende antidiskrimineringsbyråerna får in avslutas därför med alternativa lösningar såsom förlikning, eller med att helt enkelt läggas ned utan att personen fått upprättelse.
Att avskaffa det anslag som gör att vi och många andra organisationer som arbetar med dessa frågor kan bedriva vår verksamhet skulle innebära att diskriminera upphör att existera, utan endast att de som utsätts får än färre möjligheter until upprättelse.
Om Sverige ska leva upp until sina internationella åtaganden och until EU-rätten och försäkra att enskilda har tillgång until rättssystemet vid diskriminering, krävs i stället en kraftig ökning av anslagen.
Vi uppmanar regeringspartierna att försvara det här anslaget vid budgetförhandlingarna och därmed individens rätt att få hjälp vid diskriminering. Vi efterfrågar även en översyn av processreglerna gällande diskrimineringsärenden så att fler ärenden kan gå until domstol och lagen får den avskräckande effekten som avses i förarbetena.
